Tamhästen (Equus ferus caballus) är en underarter till Equus ferus, de vilda hästen. Under historiens gång har Equus ferus haft många underarter, men så vitt man vet är det endast tre som överlevt in i modern tid.
- Tamhästen (Equus ferus caballus)
- Tarpan (Equus ferus ferus), även känd som den euroasiatiska väldhästen. Den sista vilda tarpanen dog år 1880 och den sista tarpanen i fångenskap avled på ett zoo i Ukraina år 1909. Försök har gjorts att återskapa tarpanen, bland annat i form av Heck-ponnyn.
- Przewalski’s horse (Equus ferus przewalskii), även känd som takhi och mongolisk vildhäst. Den här hästen lever på stäppen i Centralasien, inklusive Gobiöknen. Den utrotades en gång i tiden i den vilda, men numera finns utplanterade populationer.
I samma släkte som vi hittar hästen finner vi även djur som åsna (Equus asinus), kiang (Equus kiang), onager (Equus hemionus), bergszebra (Equus zebra), stäppzebra (Equus quagga) och Grévy’s zebra (Equus grevyi). Medlemmar av detta släkte kan få avkomma med varandra, till exempel mulor och mulåsnor som är korsningar mellan häst och åsna, men avkomman är ofta steril.
En mula är en korsning mellan ett häststo och en åsnehingst, medan en mulåsna är en korsning mellan åsnesto och hästhingst. Mulorna blir större än mulåsnorna, och används ofta istället för hästar i varma och torra områden i Kina och Latinamerika. Mulor av avsiktligen avlats fram av människan ända sedan antiken.
En korsning mellan häst och zebra kallas zorse, medan en korsning mellan åsna och zebra kallas zonkey. Båda orden är inlånade i svenskan från engelska.
Hästen och människan
Hästen dyker upp bland grottmålningar redan för 30 000 år sedan, men på den tiden var hästen förmodligen ett djur som jagades för dess kött. Människan tros ha börjat tämja hästen för ungefär 6 000 år sedan, och kring år 3 000 f Kr var användandet av hästen mycket spritt. Från och med år 2 000 f Kr hittar man väldigt mycket hästben i och kring människors boplatser i nordvästra Europa.
Det verkar som att domesticeringen först ägde rum i Eurasien. De äldsta arkeologiska indikationerna på att människan höll hästar kommer från Ukraina och Kazakhstan och är från perioden 4 000 – 3 500 f Kr. Genetiska studier av dagens tamhästar visar att förhållandevis få hingstar har bidragit med sitt DNA till tamhästarna, och det verkar som att de tidiga flockarna av tamhästar huvudsakligen bestod av märrar.
Gravar från perioden kring år 2 000 f Kr visar att människan redan då använde hästen som dragdjur bakom lätta vagnar som kunde föras fram i hög takt. Den travsport vi ägnar oss åt idag med travhästar på travbana har alltså mycket gamla rötter. Huruvida människan började rida på hästen innan den blev ett dragdjur eller om det tvärt om var så att hästen först användes som dragdjur och inte förrän senare blev ett riddjur är fortfarande oklart. Vi vet därför inte heller om travlopp kom före galopptävlingar eller om det var tvärt om.
Exakt hur domesticeringen av hästen gick till vet vi inte heller, och flera olika metoder har föreslagits. Människan skulle till exempel ha kunnat döda vuxna hästar för att äta köttet, och behållit deras föl som husdjur. Föl är små och förhållandevis enkla att hantera, och eftersom hästen är ett flockdjur kan fölen ha anpassat sig till ett liv i människornas flockar. Hästen är ett mycket socialt djur och föl kan skapa starka band både till människor och till djur av andra arter för att tillfredsställa sina sociala behov.
Intresserad av att spela på hästar? På vår förstasida hittar du de bästa travtipsen.